Svenstavik

Det verkar som att hösten kom med denna augusti-utställning i Svenstavik. När vi kom upp på fredagkvällen var det underbart väder, varmt och soligt men sen på lördag och söndag var det kallt och regnigt. Som vanligt har man med sig för lite kläder... Vovvarna hade behövt sina vintertäcken. 11 grader är ju inte mycket att hurra för. Solo var ganska ruggig på em när det var dags för Svvk-tävlingen.



Så här ruggigt var det för "uteliggaren" Lusse. En långärmad t-shirt och ett lakan värmer lite men inte mycket.




"Eget litet bo ger den bästa ro"
Tack för att jag har fått en egen bostad! Nu behöver jag inte vara uteliggare längre! Swe-Dog var på plats på utställningen och då passade vi på att köpa denna bur till Lusse. 895kr tror jag att priset var. Visst är den fin!?

Jag hade anmält Lusse till Svvk och Solo till Svvk och Skk. Skk-tävlingen var först på morgonen, kl 9.30. Solo var lagom på hugget men visade viss skepsis i vissa lägen. Jag misstänker att han känner en viss press från mig att han ska prestera och då låser han sig en aning. Han är en känslig kille som inte gärna vill känna obehag i onödan. Detta måste vi jobba på. Det är ju så lustigt att han tycker att uppställning och trav utanför ringen är roligt (då visar han öron, uttryck och temperament) men i ringen förlorar han geist och tänning. Jag antar att jag är mindre spänd utanför ringen och då svarar han som han ska på kommandon och godis.




Här är Solo i ringen på Skk, unghundsklass, för domare Pirkko Kontinen som tyckte att han var för tunn och därför fick nöja sig med med en etta i kvalitet och konkurrens samt med ett hederspris. Ck blev därför innestående och cert-chansen flög iväg med lätta vingar! Kritiken som han fick var genomgående god och inget negativt om hans utseende eller temperament togs upp. "En mkt rastypisk unghane, vackert huvud o öron /.../" var några av domarens ord.

Vid lunchtid var det dags för Lusse att gå in i ringen och möta fem andra hanar i öppen klass och bli bedömd av domare Marjatta Pylvänäinen-Soursa. Även han fick en mycket god kritik utan nedslag om utseende eller temperament. "/.../Vackert fem huvud/.../ Vacker päls." var några av domarens tankar om Lusse. Lusse fick en etta i kvalitet och blev reservplacerad i öppen klass.




Lusse har blivit mycket duktigare i utställningssammanhang och det är kul för mig att se hans framsteg. Kursen med Gerhard O´Shea har även kommit Lusse till del då jag kan använda några knep även på Lusse, inte bara på Solo. Men Lusse behöver mer kontaktträning och även lydnadsträning. Han behöver bli mer alert, stå mer på egna ben och bli mer självsäker. Då tror jag att han bätte kan konkurrera med andra hundar i öppen klass.

Både Solo och Lusse MÅSTE gå upp i vikt. Båda skulle ha mycket bättre chanser om de hade mer hull. Detta vet jag ju om och tro mig när jag säger att jag kämpar med att få upp dem! Men vad gör man med en hund, Lusse, som inte tål fett (pga EPI) och en annan, Solo, som nästan bara tänker på tjejer just nu, och inte på mat! Inte enkelt!

GRATTIS till Sofie Fahlin för de fantastiska framgångarna med Astrid, Xemxija Dellamorte Dellamore! Bästa tik, BIR med Cert och Cacib på Skk! Jätteroligt. Hon är ju så söt, lilla Astrid, och jag håller med om att hon skötte sig utmärkt i ringen.



Sofie och Astrid

På Svvk för Solos del gick det lite sämre än på Skk. Inget hederspris denna gång men liknande kritik från domare Marjatta Pylvänväinen-Soursa. En etta i unghundsklass och etta i konkurrensen (ingen hane att konkurrera med, precis som på Skk tidigare, så att ni vet!) Syster Inez slog däremot till med att bli BIR med cert! Vinthundscert måste ju finnas i bagaget numera för att bli svensk utställningschampion så det var ju toppen! Inez blev senare BIS-3. Jag är nyfiken på vilka hundar som placerade sig som etta och tvåa... Roligt att se att Inez kunde hämta upp från morgonen, då det inte gick lika bra. Men nu var hon betydligt mjukare och mer avslappnad i kroppen. Då fungerade travet bättre och jag tror att det var roligare att stå också!? Heja Inez!


Solo springer på i bra tempo!

Vi fick alla en trevlig helg, bortsett från vädret, i Svenstavik och i stugan i Rätansbyn alldeles intill Ljusnan. Killarna var i samma stuga förra året och jag är säker på att de kände igen sig. De är ena riktiga stugkillar och älskar att mysa och kura i stugan. Jag tror att det är för att vi alla är så nära inpå varandra och det blir varmt och gosigt. Det enda som saknas i stugan är ju förstås en öppen spis!


Mys, mys, mys...


.