Fredagen den 13:e

Jag är inte vidskeplig. Men jag ryser ändå när jag tänker på dagens datum. Jag tror att det beror på en blandning av erfarenheter från läskiga filmer samt en tro på det mest osannolika - att något läskigt eller farligt skulle hända. Men jag är inte vidskeplig per definition. Men jag lockas av det läskiga... för att det är spännande. Och då är det ju lätt en sån här dag att hetsa upp sig i onödan! Ikväll blir det inte bio för jag tror inte att jag orkar det samt att det krockar med "På spåret2 på TV (ÄLSKAR Filip och Fredrik) men annars hade kanske den nya versionen av Fredagen den 13:e varit ett alternativ!? Den har premiär ikväll. 29 år senare kommer Jason tillbaka, säkert mycket läskigare än sin förlaga. Huva!!! Nu hör ju också till saken att hundarna också bromsar ett bio-besök. Jag har svårt att lämna dem själva kvällstid. Om man ska vara borta från ca halv fem till halv tio (bio, buss och kanske en matbit på stan) så missar hundarna sina kvällspromenader och ordinarie matstunder. De brukar bli lite förvirrade av det. Det märks när man kommer hem och då får man lov att förskjuta kvällen lite, vilket innebär att man kommer sent i säng. Så hundarna gillar inte när det är biokväll - det är min slutsats. Slutsatsen haltar, jag vet, men den är som säkert märks grundad även på mina känslor... (vill inte lämna hundarna på kvällen)

Ta det lugnt idag! Snart är fredagen den 13:e över och imorgon får vi en mycket ljuvligare dag - Alla Hjärtans dag! Tänk om det händer något fantastiskt då???



-

Intet nytt

Här är det lugnt och vädret verkar vara "fastfruset". Vilken märklig vinter vi har här i mellansverige! Jag är glad att det är vitt på marken, men det är ju inte mycket snö. Och det är nästan samma temperatur varje dag. Jag skulle önska lite variation. Kanske mera snö, minus 15 grader, snöstorm och så minus två grader igen och kanske lite snöglopp också. Det är trist för alla barn som får åka pulka på iskanor och hundar som inte kan springa i snön. Jag släpper inte hundarna om det inte har snöat eller om det varit påfruset för de gör illa sig på skaren och skär upp hasor, trampdynor och klor.

Men, Solo verkar vara inne i en lugn period, löptikar till trots och har många lyckade hundmöten med sig i bagaget. Roligt!

Vad som är mindre roligt just nu är att jag upptäckt en knöl i nacken på Lusse. Jag såg den för bara en stund sen. Han fick rabiesvaccin för någon vecka sen. Kan det vara det han reagerar på nu? Eller är det bara en tillfällig "fettklump"? Kan det vara hormonellt? Jag vet att vissa hundar kan få kala fläckar på huden, svansen exempelvis som bevis på hormoner, men klumpar? Hoppas att den försvinner av sig själv, snart. Vad kan det annars vara?


-

Utmaningen

Jag antar utmaningen, Sofie! Det var ju lite kul att gå in och kolla vad som finns i mapparna. Först räknade jag fel på mapparna och hamnade på Exempelbilder. När jag räknade rätt hittade jag en mapp med bilder som jag döpt till Träning i V-tuna. I den mappen finns bilder på Solo våren -07 när han bara är 3 månader gammal. Vi åkte på utställningsträning som Sofie Lönn höll i och jag kommer ihåg att Solo var så himla duktig på sin första stora hundträff och han var jätteduktig i kontakten med mig.






Men det här är den sjätte bilden ur den sjätte mappen! Solo i knäet hos mamma. Ca 3-4månader gammal. Han ser lite trött ut! :-)




Måste ju även lägga ut en bild på Solo, lilla sötnosen från utställningsträningen! Åh, vad varmt och skönt det var den dagen! Det får mig att längta efter vår, sommar och utställning!


Om du läser detta inlägg - anta utmaningen för din egen blogg! Gå in bland dina fotomappar, plocka ut den sjätte för att sen publicera den sjätte bilden som du hittar i den mappen!

.

En semla i sängen och två i magen!

Semletider... mumsens! Igår åt jag två semlor! Faktiskt. Men inte samtidigt. Det blev två fikastunder! De godaste semlorna i Uppsala kommer från Konditori Landings. Jag är rätt säker på det, men jag har inte gjort någon grundläggande undersökning för att komma fram till detta resultat! :-) Kanske skulle man planera in en semle-runda i helgen? Fika semla på alla kondisar och sen bestämma var den godaste finns? Vore himla kul!

Lusse är ju känd sen han var liten som creme-bullen, grädd-bullen och lusse-bullen med mera. Nu får han vara min semle-bulle! Han älskar att ligga i sängen och mysa på morgonen, och JA, han får det! För att han inte tigger om att få komma upp. Han frågar snällt om han får. Och han kan ta ett nej. Han luktar så gott av nytvättade lakan efter att han legat i sängen ett tag och då är han en riktig mys och pussgurka, den lilla semlan!

(Solo får också vara i sängen, på dagtid, när man säger varsågod)

.

Arroganta hundägare

Åh, vad jag håller med Katarina Wendelin och jag sympatiserar starkt med henne. Hon skriver i en insändare dagens DN (s. 27) om arroganta människor som har sina hundar lösa. Arrogansen består i att ställa sig ovan lagen om koppeltvång på hund, hänsynslösheten inför hundrädda människor och hundar, nedlåtenheten i att inte be om ursäkt efter att den lösa hunden antastat kopplad hund samt inte kommit på ägarens inkallning och oförståelsen för den andra parten i hundmötet när det gäller hunduppfostran.

Jag har flera gånger blivit utsatt för lösa springande hundar där ägaren inte haft förmågan/visat tillräcklig vilja att kalla in hunden. Jag måste då hantera ALLA hundarna i en situation som inte är hållbar alls då kopplade hundar och okopplade hundar inte är jämställda. Desstuom blir jag rasande på hundägaren sådana gånger att jag inte riktigt kan tänka klart. Det värsta är när jag vänligt men bestämt säger till ägaren att ta in sina hunda och jag får något spydigt svar tillbaka. Detta verkar numera höra till en regel än att det är undantag! Tro det eller ej! HUR i h....vete kan man inte be om ursäkt för att man utsätter medmänniskor och andra hundar för riktigt knepiga situationer, där hundar skäller, far omkring, drar i mig, morrar, busar, hugger, hoppar....osv. JAG FATTAR INTE DET!

Ofta innebär det för mig, som tränar intensivt med att skapa goda hundmöten, liksom för K. Wendelin att man måste "börja om" med sin hund efter ett kaos-möte med lösa hundar. Solo är väl inte rädd för andra hundar, som K. Wendelins hund är, men han är ju så otroligt glad och social och vill träffa alla han möter. Han kan inte få träffa andra hundar på promenader så länge han inte vet hur det ska gå till. Samma borde gälla för lösa hundar, om de ska vara lösa måste de veta vad som gäller vid hundmöte.

Tänk om människor kunde försöka förstå att andra inte har det så lätt med sina hundar! Att andra människor vill vara med och påverka sina hundmöten, att varje promenad är ett träningspass och att andra har rätt till sin "privacy"


.

Ledighet och hundträning

Jag är nu inne på min tredje lediga vecka! Härligt. Den första handlade om att ta igen sig från jobbet, det märktes tydligt för jag var mycket trött och sov ett par timmar om dagen, gärna före lunch. Den andra veckan började jag kunna göra saker, som att fixa med saker här hemma, förutom hundarna. Nu känner jag att jag kan koncentrera mig på vad jag vill. Som att läsa om hundens beteende och annat som Cesar Millan tar upp i sin bok. Eller fokusera på intensivträningen med Solo som handlar om att skapa lyckade hundmöten. Eller kanske meditation? Vet inte riktigt om jag behöver det, men det kanske skulle kunna vara något? Eller är mitt hundfokus tillräcklig meditation? Har du läst Millans bok? Vad tycker du om hans metoder?

.

Som jag ser det handlar meditation just om fokus. Att kunna stänga av yttervärlden, att lyssna inåt, att få kontakt med känslor osv. Det är ju precis vad som händer när Solo och jag är på promenad!!! :-) All min energi är riktad mot honom så att jag kan ge stöd i ett hundmöte när det kommer. Jag har full spaning runt omkring så att jag kan se om vi får ett hundmöte. Jag är beredd med de kommandon som han ska höra när vi möter hund. Jag känner efter om jag är nervös eller inte. Om jag är nervös måste jag stanna, andas och lugna ner mig. Vilka känslor har jag? Känner jag att "Solo och jag kan klara allt" eller är jag tvivlande? Om jag tvivlar kan det bero på att jag inte känner mig tillräckligt stark att möta utmaningen i ett hundmöte. Då tänker jag, ok, då kommer vi bli tvungna att gå åt sidan vid ett möte och inte tro att vi kan klara det hur enkelt som helst. Solo är nämligen mycket beroende just nu av mitt stöd i hundmöten. Stödet handlar om att jag MÅSTE göra/säga LIKA vid alla hundmöten. Att jag måste vara peppande och glad, inte krävande och tråkig. Kommandon måste sägas med iver och energi i rösten. Kommnadon som vi använder i hundmöten är "Nu går vi" (om vi har måste stannat först) och sen "framåt". Det är egentligen det enda. Beröm som han får är högljudda "bra". Vad vi gör är att vi hela tiden rör oss i hundmöten. Kan vi inte röra oss framåt i den riktningen som är tänkt (efter gångvägen eller stigen) viker jag av åt sidan och liksom lurar honom att "det här var planerat" (jag har makten att bestämma vart vi ska i ett möte) Han är hela tiden vid min vänstra sida. Köttbulle är belöningen då han visar att han tar kontakt med mig. RÖRELSE är det viktigaste i ett hundmöte (för Solo) så detta måste vi ha varje gång vi möter hund. Passivitet (kommandot sitt) vid möte bjuder till en större utmaning och är inte "naturligt". Sen när allt går smidigt (SNART, hoppas jag) är ju tanken att vi ska RÖRA oss förbi mötande hund. Varför då kräva av honom att sitta vid hundmöte? Solo är dessutom en rörlig och aktiv hund. Han känner igen rörelsemönstret vid hundmöten med köttbulle som beröm från utställningsträningen vilket är jättebra. Han älskar när man blir glad och då hoppar han och sprallar och vill leka med mig och det är så kul. Nästa steg blir att han ska klara hundmöten utan att bli så himla sprallig med mig :-)

.

Så just nu pågår ett intensivt arbete med Solo på hundpromenader. Vi för till och med statistik över hans hundmöten för att kunna se hur han lyckas eller misslyckas. Under en dag kan vi ha upp till 10 hundmöten. På en promenad kan det vara så många som fem möten. Är det lite eller mycket, vad tror du?

.

Snart måste Solo kunna klara av hundmöten. Håll tummarna att det vänder snart!

.