Veckans hundgarv

Ja, jag höll i alla fall på att skratta ihjäl mig...

Skratta du med via länken nedan


www.youtube.com/watch?v=ZCYaw5tGYAs&feature=player_embedded



:-)

Höst i paradiset

Här är det lugnt och fridfullt... Höstmörkret sänker sig tidigare på eftermiddagarna nu och hundarna påverkas av det till viss del. Nå, Solo är ibland väldigt spattig och sprallig på morgonturen!

Det händer helt enkelt inte så mycket för oss nuförtiden. Men vi har ju HUND 2009 att se fram emot och påminnelsen om att anmäla dit som kom i mailen idag är så himla fin! Den vackra röda bakgrunden med den ståtliga borzoien får åtminstone mig fylld med julkänsla och en stor lust att komma till utställningen. Både Lusse och Solo ska ställas ut då. Det blir roligt. En annan hundaktivitet som ligger nära i tid är utställningsträning med Sofie Lönn 21 november. Jag har tänkt att bara Lusse ska få träna då, men vi får se. Kanske låter jag tokfransen Solo också få en chans.

Mys på i höstmörkret! Nu tänker jag tända ett kaneldoftljus och slappa en stund innan det är dags att gå kvällsturen.


:-)

Lusse fyra år idag!

Grattis Lusse på 4-årsdagen!!!! Det närmar sig Lucia, lilla Lusse-hund! Visst lyser det om Lusse på bilden? Det behövs lite ljus nu när vi närmar oss höstens mörkaste månad, november. Tack Lusse för att du finns, du lyser upp vår tillvaro med din underbara fantastiska personlighet.

Rapport från Åland

Solo i rörelse i ringen. Kanske lite för ivrig? Han behöver slappna av lite ytterligare så att han får ner rygglinjen.

Solo och jag på BIM-plats och Sofie och Inez på BIR-plats. Grattis Sofie och grattis även till en fjärde placering i gruppen!

Kanske lite för alert i ringen?

Vistelsen på Åland var som vanligt härlig och vi hade tur med vädret. Det brukar vara fint på Åland den här tiden på året.

Lusse och Solo var de hundar som följde med denna gång. Mellon fick vara hemma hos hundvakten Erica, Tomas och Isabelle och jag är rätt säker på att han blev ordentligt bortskämd. Han verkade i alla fall väldigt nöjd när jag hämtade honom.

Lusse var inte anmäld till utställningen utan fick hänga med som maskot. Solo hade en tidig start på söndag morgon. Efter fyra cirnecco del etna var det Solos tur. Han och jag hade god kontakt och jag kände mig inte så förfärligt nervös. Jag kände att jag kunde hantera situationen och att både Solo och jag var i ganska god form. Förutsättningarna verkade stämma. Dock så lyckades jag inte riktigt ställa honom som jag ville. Han stod väl hyfsat men inte riktigt bra. Han är ju lite tunn efter att varit dålig i magen och då är det inte snyggt om han står för utställd. Då måste jag ställa honom mer fritt och moderat. Det som vi hade fokuserat på i uppvärmningen var rörelser och jag kände att han var följsam och alert. Kanske lite för alert? Tänk vilka skutt han kan ta!

Domaren blev i alla fall förtjust i Solo och delade ut exellent (ck i form av en liten rosa rosett) och cert och cacib. Gissa om jag blev glad? Det var liksom bara roligt efter det att tävla om BIR och BIM!

Vilken lyckad helg! Och vilka fina presenter man får för pris och placering. Solo vann ett vackert fat i keramik med tassavtryck!

:-)

Solo finsk champion

Tjoho! Igår blev Solo finsk champion på Åland. Cert och cacib och BIM. Syster Inez blev BIR och finsk champion hon också! Uppdatering med bilder kommer ikväll.

:-)

Solo och hundmöten

Solo har blivit så duktig på hundmöten! Idog träning verkar ge avkastning nu. Underbart! Bara från idag har jag två riktigt bra exempel på att Solo börjar bli trygg och duktig i mötet med andra hundar. När vi var ute på morgonturen råkade vi ut för två lösa hundar som kom som två projektiler bakifrån. De hade lämnat sin husse långt bakom sig och brydde sig inte det minsta att han ropade på dem. De skulle fram till Solo. Som tur var visste jag vilka hundar det var. Två harmlösa tikar. De tänkte inte äta upp oss utan ville bara fram och hälsa och nosa. Så jag behövde inte bli rädd. Solo blev väl alldeles paff över att de kom rusande emot oss så han stod lugnt kvar, lät sig bli undersökt och fick också chansen att undersöka dem. Sen drog de tillbaka till sin husse. Då reagerade Solo med skutt och skäll men han gick rätt snabbt att få kontroll över och vi kunde lugnt knalla vidare.

På kvällsturen mötte vi en liten hund, inte så tuff utmaning med andra ord. Helt plötsligt, efter att jag tagit in Solo vid min vänstra sida, "duddar" han mig i sidan och pockar på godis. Han tar alltså aktivt kontakt med mig och visar att han tänker sköta sig och att han vill ha sin belöning för det! Jag blev alldeles förvånad! Och full i skratt. Och visst fick han godis och vi kunde lugnt gå förbi, båda glada och stolta över att vi klarade ett hundmöte på ett strålande sätt. På det sätt som var tänkt från allra första början. Min duktiga Solo!

På bilden träffar Solo en ung borzoi-tik på stranden på Öland. Och det är bara bus i Solos kropp! Kul!

Förresten är han helt bra i magen nu efter diarré i några dagar. Canikur gjorde susen. Visst är han lite tunn nu men det kunde vara värre. Nu laddar vi för den trevliga Ålandsutställningen i helgen!

:-)

Solo hos veterinären

Igår förmiddag var jag med Solo till veterinären, Hellströms veterinärpraktik, för han skulle lämna blodprov på rabiesvaccin. Jag hade bokat tid för lugnande spruta och blodprov men inte tandskrapning. Det fick vi dock också tid för när Solo ändå var under påverkan av den lugnande sprutan. Det var bra. Men vilket sjå för lilla Solo att gå till veterinären! Jag vet ju att han avskyr det och han stressar snabbt upp sig när han kommer dit. Det var med nöd och näppe som jag fick honom över tröskeln till att börja med. Som tur var fick han den lugnande sprutan i baken. Jag tror att han blev lite överraskad av det. Det hade varit svårare att ta den i nacken. Ja, han gillar verkligen inte sprutor och avskyr att bli fasthållen och övermannad.

Så småningom började sprutan verka och han segnade ihop på golvet. Sen fick han vadd i öronen och en ögonbindel för djur som bedövas får tydligen förstärkta sinnen och de kan höra och se fast de är avslappnade i muskulaturen. Sen var det dags att flytta honom. Trodde vi! Men då ville inte Solo vara med längre och fick plötsligt full fart, han skulle krypa av båren, stackaren. Sprutan hade alltså inte tagit tillräckligt, så han fick en till. Jag led med honom. Det lustiga var att jag inte blev det minsta förvånad att han tänkte fly fältet. Det är typiskt Solo. Fast han är bedövad så är han envisheten själv och vägrar att bli undersökt! Men det var ju skönt att det räckte med två sprutor. Därefter togs blodprov och tänderna blev putsade! Gissa om de skiner nu?! Strålande med tanke på stundande utställning på Åland. Det är bra att vara alert när man är hos veterinären och många veterinärbesök ger erfarenhet. Djurvårdaren tänkte raka hans ben för att ta blodprovet. Nej! sa jag. Kan ni inte göra det utan att raka? Då fick veterinären komma sa djurvårdaren och veterinären gjorde det hur lätt som helst, på ett annat ställe på benet. Vilken tur att djurvårdaren inte rakade. Ibland undrar jag om de vet vad de håller på med!!? Faraohunden har inte mycket päls och väldigt ytliga och tydliga blodkärl. Varför raka? Det gjorde de inte på Lusse när han var på Ultuna senast.

Solo var inte sig själv under resten av dagen och såg bedrövlig ut. Det tog rätt lång tid för honom att kvickna till efter sprutorna och efter det "hemska övergreppet". Men idag mår han bra! Fast magen är fortfarande inte i form så nu blir det mer kyckling och ris. Jag använde potatis förut men i morse gick det hur bra som helst med ris väl mixat med kyckling. Det är bra med matberedare. Man bara kör ihop allt och det är ju bra att riset smakar kyckling efter att ha långkokats ihop.

Håll tummarna att Solo blir bra i magen denna vecka så att han inte tappar hullet inför Åland nästa helg 26-27 sept. Och utställningen är på söndagen, eller hur Sofie?


:-)