Modiga Mellon

I morse hade vi turen att få träffa hästarna på promenaden. De var ute i hagen och den stora kom fram till oss. Jag måste försöka få med mig kameran nästa gång vi går förbi hästhagen på hundpromenad. Så att det kan dokumenteras och förevigas, mötet med hästen som är så otroligt fin. Mellon är så himla härlig när han ska hälsa på hästar som vi möter. Han är ju den i trion som är klart modigast i mötet med andra djur (hästar och får osv). Han är sååå rolig! Visst är han lite skraj, men inte särskilt. Han går fram och hälsar på hästen, och detta är en stor travhäst vi talar om, inte någon liten ponny, och det är så gulligt när de möts nos mot mule! Sen måste han ju skälla ett par gånger, Mellon, liksom för att bjuda in hästen till bus och lek. Och visst kastar han fram sina framtassar, på busigt faraohundvis! Min modiga Mellon, som vågar hälsa på hästen, nos mot mule.



-

Vem är denne gamle herre?

På en känd hamburgerrestaurang i Uppsala har man nuförtiden en fotoutställning föreställande europeiska vyer (min tolkning). Förvånad blev jag när jag gick jag förbi och råkade uppmärksamma denna faraohund som en del av fotoutställningen. Självklart blev jag stående och glodde på bilden. Funderade över fotot, fotoutställningen och det mest troligt helt slumpartade i att det är just en faraohund som är med på bilden! Jag menar, kan fotografen ha haft för avsikt att fota just en faraohund? Eller är det för fotografen "bara en hund"? Hunden skulle ju inte bli BIR-veteran på uställning, eller hur? Visst, han är gammal, men ändå lite för svank, kanske lite för grov osv.... MEN det är ändå en faraohund! Så fin! Som ett inslag i en fotoutställning på en hamburgerrestaurang i Uppsala. Roligt att se. Undrar vem han är?

-

Solos nya liv

Solo har som bekant haft en del svårigheter under de första två åren i sitt liv (fyller snart två år). Det är ju inte meningen att livet ska vara enkelt, eller hur? Frågan är bara när det ska börja bli lite lättare... :-)

Min övertygelse är att hårt arbete är det enda som lönar sig när det gäller att få ordning på en sån som Solo. Men visst vore det skönt att istället tänka att det ordnar sig med tiden, automatiskt liksom, med mognadsteorin i högsta hugg exempelvis. Men nej, det går ju inte... För det tror vi inte på.


Hårt arbete innebär massor av tålamod till att börja med. Sen en massa diskuterande, resonerande, teoretiserande, experimenterande, reflekterande, tänkande... och så HÄNDER det SAKER! Åh, vad glad man blir! Då lever hoppet i kroppen på en och man får mer ork till tålamod, diskuterande, resonerande, teoretiserande, experimenterande, reflekterande, tänkande... för man måste många gånger stöta och blöta lösningar eller koncept innan man kan vara riktigt säker på att man är på rätt väg. När man tror att man är på rätt väg då kan man börja hoppas igen... på att poletten ska ramla ner för lilla Solo och att han ska FÖRSTÅ vad som är värt nåt i livet hos oss!!! :-) Han är ju världens gulligaste faraokille (jo, Mellon är söt han också men Solo är helt enkelt smält-söt för det mesta!) och jag längtar till då jag kan prata om honom endast i termerna av söt, gosig, busig och så vidare! :-)





För er som inte kan tolka den här bilden följer här en exakt översättning! Solo är upprörd och håller på att protestera för fullt. Han skäller gällt, står med båda framtassarna på golvet och med baken i soffan redo att snabbt hoppa upp igen - för att dyka ner på på Mellon, som ligger i soffans andra hörn. Men Solo får ju inte göra detta! Då blir han obstinat och protesterar för fullt. Det är en del av Solos svåra beteende. Och visst är han tok-rolig samtidigt som han gör det här dumma, just för att han liksom frågar om han kan få lov att hoppa på Mellon.


Tilläggas måste att det har HÄNT SAKER med Solo. Han är till exempel helt lugn på nätterna nuförtiden. Han har inte längre ett misstänkt problem med kisseri-apparaten. Han ligger på sin egen bädd, hela natten. Gissa hur skönt det är????? Och hur kunde det här hända då? Jo, vi kom på att han var orolig för han ville komma upp i vår säng! Han fick ju det, på morgonen. Varje morgon. Han kunde helt enkelt inte vänta till det blev morgon. Så han störde oss. Rörde sig. Skulle ut och kissa. Kissade i sin egen bädd. Fråga inte hur jag kom på att det "det måste handla om sängen". Så vi började lägga ett galler i sängen efter att vi klivit upp på morgonen, då fick han inte tillgång till den. Solo efterfrågade det mest eftertraktansvärda, vår säng. Åh, om vi hade tänkt i de banorna mycket tidigare... Han funkar mycket på det viset. Han är lite maktgalen helt enkelt.

Så just nu är livet lite enklare med Solo. Han låter oss sova på nätterna. Vi jobbar vidare med det andra i hans beteende som gör livet svårt för oss alla, men kanske mest för honom själv. Håll tummarna för att 2009 blir året då Solo går in i sitt nya liv...



-

Bus i snö

Oj, vad dålig jag är på att blogga nuförtiden! Nu tar jag mitt bloggansvar och lägger ut en bild från nyårsafton på dagen. Tur att killarna hann ha lite kul på fotbollsplanen den dagen...

Annars så går vi rätt ofta till fotbollsplanen nu. Det är ju inga barn där och spelar fotboll den här tiden på året! Det finns inte bättre yta för tre vinthundar att släppa loss på! Inga hinder. Inga gropar eller träd som de kan springa in i. Olyckor med vinthundar som springer in i saker är rätt vanliga. Vår gamla whippet-kompis Mumbo sprang in i ett gammalt staket och bröt nacken för några år sen. Det var hur hemskt som helst, att få höra. Tack och lov var jag inte med när det hände. Jag tänker alltid på var jag släpper mina tre fartdårar. Jag vill inte riskera att det händer olyckor. Solos kullsyster Inez har precis skadat sig efter fartfylld lek i trädgården. Som tur är kommer hon att bli pigg och hel igen efter god veterinärvård.

Vilken tur att vi ändå har lite vinter, vädermässigt! Det blir så mycket trevligare så. Hundarna kommer in utan att vara helt grisiga av slask och gegga och det blir så mycket ljusare på tidiga och sena hundpromenader. Häromkvällen kunde vi gå mitt i skogen och ändå se stigen framför oss på grund av det nya snöfallet. Det var härligt. Men det finns en baksida med vinterväder!!! Halkan. Jag var ute med Solo ensam igår morse och han hade flexi-koppel. Jag var lite ouppmärksam på vad han gjorde nere i slänten och plötsligt röck han till, mest troligt efter en fågel, ekorre eller katt. Jag hann inte se. Jag hann inte ens fatta att jag ramlade. Plötsligt låg jag bara där. Som tur var ramlade jag på sidan. Jag är idag helt öm i höger arm, höft och knä. Jag har aldrig gjort mig illa med hundarna. Ingen av dem har någonsin lyckats fälla mig. Det här var olyckligt. Dessutom ser jag det som ett nederlag. Visst, det var halkigt och Solo ryckte. Men jag gillar inte tanken på att min hund har dragit omkull mig. Nu gäller det att gå försiktigt eller att skaffa broddar. För Solo är och kommer nog att vara en oberäknelig hund ett bra tag till...

De andra två är helt otroliga. Fast de är vinthundar (=full fart framåt) kan de när är kopplade hantera att busa om man ger dem tillstånd. Medan de busar runt, så långt som kopplet tillåter (5m) har de full koll på mig som håller i kopplet i andra änden. Det kallar jag meta-kognition!! Eller simultan-kapacitet :-)



Mellon och Solo älskar att busa med pinne när det är lösa på fotbollsplanen.


-

Och det smäller fortfarande...

Nyårsfirandet var ju tufft för vovvarna. Mellon och Solo reagerade kraftigt det här året och skällde mycket vilket gjorde det plågsamt även för Lusse och oss tvåbenta. Lusse verkade hantera smällandet bäst. Han tyckte om att vara "skyddad" i sovrummet, uppkurad i sängen med persiennerna nerdragna och bakgrundsmusik. På så sätt hörde och såg han mindre av eländet utanför. Solo och Mellon var i stort behov av sällskap. Annars skällde de.

Bilden på "lilla" Solo under bordet är dock tagen vid ett helt annat tillfälle! :-) Fast han närmar sig sin stora två-årsdag ser han ibland ut som och beter sig som en "puppy".

Tyvärr så smäller det fortfarande av nyårsraketer runt om i området... Dock sporadiskt. Ibland så hoppar jag själv till när vi är ute på promenad. Det är ju inte bra då det påverkar hundarna direkt. Önskar att det kunde bli ett totalförbud snart.

-

Nyårslöfte för 2009

Nyårslöftet för 2009 blir att INTE försöka stå ut med nyårsfirandet i civilisationen, utan att ordna med någon typ av accomodation ute i obygden - så j...vla långt ifrån idioter med raketer som det är möjligt att komma!!!!

Jo, vi överlevde nyårsafton, men det var inte roligt. Det var en riktig pärs.


-