Min övertygelse är att hårt arbete är det enda som lönar sig när det gäller att få ordning på en sån som Solo. Men visst vore det skönt att istället tänka att det ordnar sig med tiden, automatiskt liksom, med mognadsteorin i högsta hugg exempelvis. Men nej, det går ju inte... För det tror vi inte på.
Hårt arbete innebär massor av tålamod till att börja med. Sen en massa diskuterande, resonerande, teoretiserande, experimenterande, reflekterande, tänkande... och så HÄNDER det SAKER! Åh, vad glad man blir! Då lever hoppet i kroppen på en och man får mer ork till tålamod, diskuterande, resonerande, teoretiserande, experimenterande, reflekterande, tänkande... för man måste många gånger stöta och blöta lösningar eller koncept innan man kan vara riktigt säker på att man är på rätt väg. När man tror att man är på rätt väg då kan man börja hoppas igen... på att poletten ska ramla ner för lilla Solo och att han ska FÖRSTÅ vad som är värt nåt i livet hos oss!!! :-) Han är ju världens gulligaste faraokille (jo, Mellon är söt han också men Solo är helt enkelt smält-söt för det mesta!) och jag längtar till då jag kan prata om honom endast i termerna av söt, gosig, busig och så vidare! :-)
För er som inte kan tolka den här bilden följer här en exakt översättning! Solo är upprörd och håller på att protestera för fullt. Han skäller gällt, står med båda framtassarna på golvet och med baken i soffan redo att snabbt hoppa upp igen - för att dyka ner på på Mellon, som ligger i soffans andra hörn. Men Solo får ju inte göra detta! Då blir han obstinat och protesterar för fullt. Det är en del av Solos svåra beteende. Och visst är han tok-rolig samtidigt som han gör det här dumma, just för att han liksom frågar om han kan få lov att hoppa på Mellon.
Tilläggas måste att det har HÄNT SAKER med Solo. Han är till exempel helt lugn på nätterna nuförtiden. Han har inte längre ett misstänkt problem med kisseri-apparaten. Han ligger på sin egen bädd, hela natten. Gissa hur skönt det är????? Och hur kunde det här hända då? Jo, vi kom på att han var orolig för han ville komma upp i vår säng! Han fick ju det, på morgonen. Varje morgon. Han kunde helt enkelt inte vänta till det blev morgon. Så han störde oss. Rörde sig. Skulle ut och kissa. Kissade i sin egen bädd. Fråga inte hur jag kom på att det "det måste handla om sängen". Så vi började lägga ett galler i sängen efter att vi klivit upp på morgonen, då fick han inte tillgång till den. Solo efterfrågade det mest eftertraktansvärda, vår säng. Åh, om vi hade tänkt i de banorna mycket tidigare... Han funkar mycket på det viset. Han är lite maktgalen helt enkelt.
Så just nu är livet lite enklare med Solo. Han låter oss sova på nätterna. Vi jobbar vidare med det andra i hans beteende som gör livet svårt för oss alla, men kanske mest för honom själv. Håll tummarna för att 2009 blir året då Solo går in i sitt nya liv...
-
3 kommentarer:
Nej, inte är det lätt alltid... Då hade vi väl haft porslinhundar i bokhyllan och hur kul vore det? Jag önskar dig lycka till med Solo och de andra med, du är ju på god väg! Kram till er alla från oss.
Ingrid Tage Vilda och Elsa
Känner så igen den där bilden. Precis så ser Astrid ut och låter när hon är missnöjd. Fast oftast tycker jag att hon är söt. Här hemma kör vi med friuppfostran och hon kommer på mer och mer som man inte får göra. Vi har slutat skälla och börjat med mer tysta metoder och det funkar bättre på henne.
Har försökt maila till dig men får bara autosvar, så jag skriver här som svar på din kommentar på min blogg. Vi kör weightpull med Kevin för att det är en passande aktivitet för honom, dels så får han använda hjärnan så att han blir trött både psykiskt och fysiskt och sen så får han dra med andra hundar så det är ju bra träning det också. Det viktigaste är ändå att han tycker det är jätteroligt! Tror att det här kan vara en passande aktivitet för Solo också, så om du vill veta lite mer så är det bara att maila till mig! kram emelie
Skicka en kommentar