Mellon stannade kvar i hagen, Solo och Lusse sprang rakt ut! Som tur var kom ingen bil och de klarade sig över vägen (30km/h i hastighetsbegränsning) Dock, så var de i denna handling på rymmen! Eller åtminstone på vift. Jag sprang efter och ropade på Solo framför allt. De försvann raskt in på en villagata. När jag kom dit såg jag inte till någon hund. Jag tänkte "Nu är det kört! Nu kommer de att göra hela Sävja (som är området där vi bor)" Jag ropade på dem igen och då plötsligt kommer de båda två farande från första huset på gatan! Puh, de hade inte sprungit längre än så och de kom på inkallning, fantastiskt. Vi kopplade dem och kunde lugnt gå tillbaka till hagen.
Hagen är stor och risken att de ska springa ut är ganska liten. Nu råkade det vara så att jag, klumpigt nog, ropade på Solo för inkallning utan att tänka på att jag hade ett gapande grindhål bakom mig. Solo hade säkert inte avsikten att smita ut, utan han hade helt enkelt för hög fart för att stanna och han var ju jagad av Lusse!
Men läskigt är det när de blir lösa utan koppel på en plats där olyckor kan hända. Usch och fy. Tack och lov att jag fick dem att komma tillbaka. Vill inte tänka på vad som hade kunnat hända.
-
1 kommentar:
Vilken tur att de kom tillbaka. Man får alltid hjärtat i halsgropen ifall de fösvinner.
Skicka en kommentar