Svenstavik

Det verkar som att hösten kom med denna augusti-utställning i Svenstavik. När vi kom upp på fredagkvällen var det underbart väder, varmt och soligt men sen på lördag och söndag var det kallt och regnigt. Som vanligt har man med sig för lite kläder... Vovvarna hade behövt sina vintertäcken. 11 grader är ju inte mycket att hurra för. Solo var ganska ruggig på em när det var dags för Svvk-tävlingen.



Så här ruggigt var det för "uteliggaren" Lusse. En långärmad t-shirt och ett lakan värmer lite men inte mycket.




"Eget litet bo ger den bästa ro"
Tack för att jag har fått en egen bostad! Nu behöver jag inte vara uteliggare längre! Swe-Dog var på plats på utställningen och då passade vi på att köpa denna bur till Lusse. 895kr tror jag att priset var. Visst är den fin!?

Jag hade anmält Lusse till Svvk och Solo till Svvk och Skk. Skk-tävlingen var först på morgonen, kl 9.30. Solo var lagom på hugget men visade viss skepsis i vissa lägen. Jag misstänker att han känner en viss press från mig att han ska prestera och då låser han sig en aning. Han är en känslig kille som inte gärna vill känna obehag i onödan. Detta måste vi jobba på. Det är ju så lustigt att han tycker att uppställning och trav utanför ringen är roligt (då visar han öron, uttryck och temperament) men i ringen förlorar han geist och tänning. Jag antar att jag är mindre spänd utanför ringen och då svarar han som han ska på kommandon och godis.




Här är Solo i ringen på Skk, unghundsklass, för domare Pirkko Kontinen som tyckte att han var för tunn och därför fick nöja sig med med en etta i kvalitet och konkurrens samt med ett hederspris. Ck blev därför innestående och cert-chansen flög iväg med lätta vingar! Kritiken som han fick var genomgående god och inget negativt om hans utseende eller temperament togs upp. "En mkt rastypisk unghane, vackert huvud o öron /.../" var några av domarens ord.

Vid lunchtid var det dags för Lusse att gå in i ringen och möta fem andra hanar i öppen klass och bli bedömd av domare Marjatta Pylvänäinen-Soursa. Även han fick en mycket god kritik utan nedslag om utseende eller temperament. "/.../Vackert fem huvud/.../ Vacker päls." var några av domarens tankar om Lusse. Lusse fick en etta i kvalitet och blev reservplacerad i öppen klass.




Lusse har blivit mycket duktigare i utställningssammanhang och det är kul för mig att se hans framsteg. Kursen med Gerhard O´Shea har även kommit Lusse till del då jag kan använda några knep även på Lusse, inte bara på Solo. Men Lusse behöver mer kontaktträning och även lydnadsträning. Han behöver bli mer alert, stå mer på egna ben och bli mer självsäker. Då tror jag att han bätte kan konkurrera med andra hundar i öppen klass.

Både Solo och Lusse MÅSTE gå upp i vikt. Båda skulle ha mycket bättre chanser om de hade mer hull. Detta vet jag ju om och tro mig när jag säger att jag kämpar med att få upp dem! Men vad gör man med en hund, Lusse, som inte tål fett (pga EPI) och en annan, Solo, som nästan bara tänker på tjejer just nu, och inte på mat! Inte enkelt!

GRATTIS till Sofie Fahlin för de fantastiska framgångarna med Astrid, Xemxija Dellamorte Dellamore! Bästa tik, BIR med Cert och Cacib på Skk! Jätteroligt. Hon är ju så söt, lilla Astrid, och jag håller med om att hon skötte sig utmärkt i ringen.



Sofie och Astrid

På Svvk för Solos del gick det lite sämre än på Skk. Inget hederspris denna gång men liknande kritik från domare Marjatta Pylvänväinen-Soursa. En etta i unghundsklass och etta i konkurrensen (ingen hane att konkurrera med, precis som på Skk tidigare, så att ni vet!) Syster Inez slog däremot till med att bli BIR med cert! Vinthundscert måste ju finnas i bagaget numera för att bli svensk utställningschampion så det var ju toppen! Inez blev senare BIS-3. Jag är nyfiken på vilka hundar som placerade sig som etta och tvåa... Roligt att se att Inez kunde hämta upp från morgonen, då det inte gick lika bra. Men nu var hon betydligt mjukare och mer avslappnad i kroppen. Då fungerade travet bättre och jag tror att det var roligare att stå också!? Heja Inez!


Solo springer på i bra tempo!

Vi fick alla en trevlig helg, bortsett från vädret, i Svenstavik och i stugan i Rätansbyn alldeles intill Ljusnan. Killarna var i samma stuga förra året och jag är säker på att de kände igen sig. De är ena riktiga stugkillar och älskar att mysa och kura i stugan. Jag tror att det är för att vi alla är så nära inpå varandra och det blir varmt och gosigt. Det enda som saknas i stugan är ju förstås en öppen spis!


Mys, mys, mys...


.

Söta Lusse

Bara en söt bild på Lusse när vi var i Öregrund förra veckan!

Fortsatt sommar och semester!

Det är härligt att konstatera att jag fortfarande har semester kvar att njuta av! Hundarna kommer således ha mitt odelade intresse och uppmärksamhet i två hela veckor ytterligare. Solo och Lusse har återhämtat sig snabbt från pensionatupplevelsen - skönt. Jag arbetar med att få upp de båda i vikt, på kortast möjliga tid, då det är utställning på lördag, i Svenstavik. Solo är anmäld till både Svvk och Skk och Lusse endast till Svvk. Jag känner mig rätt säker på att ingen av dem kommer att få tvåa pga låg vikt. Ingen av dem är så mager att det ser hemskt ut. Solo är ju dessutom en unghund och då får man ju hoppas att domaren har överseende med en aning för lite hull.

Men vilken sommar jag har kommit hem till! Vilken värme! Vovvarna orkar inte göra något alls! Vi bara softar och har det skönt. Jag är själv ömsom inne ömsom ute i solen, men hundarna håller jag helst inne. Visst, de har fått vara ute och strosa i trädgården några dagar, men en och en så att det inte blir spring. Både Lusse och Solo springer ändå, för att det är så himla kul!

I förrgår kväll utställningstränade vi. Jag tror att vi orkar göra det ikväll också. Det är inte så hett idag och just nu har det blivit molnigt.


Här är några bilder på Lusse och Solo.

Äntligen hemmma!

En härlig sommarmorgonpromenad med killarna!

.

Nu har vi äntligen kommit hem från USA. Vi landade i torsdags morse i förra veckan. Då åkte vi direkt och hämtade killarna. ALDRIG att jag är borta från dem igen så länge och ALDRIG att jag lämnar dem på pensionat. Mellon som inte varit på pensionat mådde ju bra i jämförelse med Solo och Lusse. Det tackar vi Magda för! Men Solo och Lusse hade magrat, de var otroligt skitiga, de var splittrade och stressade när vi mötte dem och de var exremt trötta, hungriga och törstiga när vi kom hem. Jag fick intrycket att de inte fått mat och vatten på flera veckor. Jag önskar att ingen hund behöver uppleva det som jag tror att mina hundar har gått igenom, dvs ensamhet, smuts och vanvård. Med det menar jag otillräcklig tillgång till mat och vatten, otillräcklig rastning och rörelse under dagarna och tillvaro i nedkissad box. Tack och lov att de hade sällskap av varandra! Annars tror jag att de skulle vara traumatiserade. De har återhämtat sig bra och snabbt. På torsdagen fick de rejäla bad (i duschen) och mat och kvällsmackor. Mycket kel och gos har också gjort att de lugnat sig betydligt. Mina plutt-killar! Förlåt!

.

Nu måste jag få upp båda i vikt till utställningen i Svenstavik första helgen i september. Mycket godis och vila blir det, förutom utställningsträning. Men absolut inte spring och bus! Bara lugn och återhämtning.

.

Resan i USA var fantastisk! Tre veckors rundresa och massor att se och göra kommer nog att ta sin lilla tid att bearbeta! :-) Lägg även till att jag har varit chaufför! Jag har kört bil i San Francisco, Los Angeles och Las Vegas för att nämna några stora utmaningar! Vi har även "överlevt" skogsbränder efter kusten i höjd med Monterey samt en enorm "thunder storm" i Death Valley! Vi trodde att vi skulle bli fast där i kvällsmörkret när det blixtrade, regnade och vägen höll på att spolas bort helt. Ganska läskigt. Den natten fick vi sova i bilen för att alla motel var upptagna. Inte så kul men ganska spännande!

.

Nåväl, jag kommer nog att skriva en liten reseberättelse och lägga ut här. Med bilder! Dock, en höjdpunkt på resan var ett faraohundmöte! Jag blev så glad så jag höll på att spricka! Först trodde jag ju inte mina ögon! Wow! En faraohund! På promenad i Santa Barbara! Självklart sprang jag ikapp och frågade om jag fick prata (och gosa lite med faraokillen!). Tyvärr var inte kameran med då! Skit också! Men han heter Osiris och kommer enligt ägaren från Shalamar (?)Han är champion, endast två år och har redan fått en valpkull. Han var helt fantastisk i temeratmentet, söt, fin färg och inte för hög över manken. Jag tyckte han såg ut som en kanonkille. MEN jag hittar honom inte på nätet! Om du vet hur jag kan hitta honom, för jag vill gärna se bilder på honom, kan du väl tipsa mig!

.

Just det, jag vill berätta att pensionatet som Lusse och Solo varit på heter Lejonbol, ligger strax utanför Uppsala och jag vill absolut inte rekommendera det till någon! MEN om någon har andra uppfattningar om pensionatet så tar jag gärna emot synpunkter.

.

Solo i Avesta

Här kommer en liten rapport från helgen, lördagens utställning i Avesta, ett par dagar för sent!

Solo var ensam i sin klass, unghund (precis blivit 15månader!) och fick en etta med CK (championkvalitet) med en mycket fin kritik. Espen Engh som var domare sa efter bedömningen att Solo är "en mycket snygg hund". I konkurrensen om Bästa hane blev Solo oplacerad men domaren sa att "han har framtiden för sig". Mycket roligt att höra!

Övrigt i kritiken var "/.../kombinerar kraft och elegans /.../ utm öron /.../ utm bakbensvinkling, utm päls o färg /.../ rör sig stabilt och effektivt"

Jag blev särskilt glad över det sista. Jag är så glad att han rör sig för att han själv vill! Han har ett eget driv i stegen och jag behöver inte pusha honom framåt. Det är härligt.



Solo blir bedömd av Espen Engh


Full fart framåt i ringen! Foto: Jörgen Pettersson


Foto: Sanna Martell
Solo deltar i Avelsgruppen (Bild: uppfödargrupp - Spike, Solo, Primus och Vega). Gruppen vann (i tuff konkurrens) med fin kritik och skulle enligt domaren ha tagit sig bra ut i finalen. MEN vi åkte hem efter att vi var klara i rasringen! Det var ju fotboll (Sverige-Spaninen) kl 17.45! Och vi hade INTE hunnit hem till avsparken :-) Jag gjorde ett val och det får jag stå för, men visst.... jag undrar ju hur det hade gått i finalen... MEN, det fina i denna melodi är ju att vi säkerligen får tillfälle att visa grupp i finalring igen framöver, med så fina vovvar!


Foto: Jörgen Pettersson
Sofie sällskapade med oss, med Maysan och Astrid, ibland i tältet och ibland utanför (det kom några regnskurar). Här är det Astrid som ställs ut i ringen. Tack för en trevlig dag, Sofie! Men vad hände? Hittade du inte till Sibban?

.

Dags för pedikyr

Lusses tass


Solos tass



Mellons tass

Ikväll är det dags att klippa klor inför utställningen i Avesta imorgon. Alla tre får klorna klippta eftersom de ska med hela gänget. Jag vill ju inte skämmas för Mellon och Lusse även om de inte ska in i ringen. Lusse behöver dessutom lite pälsvård. Han har några kådaklumpar i pälsen som inte har lossnat av sig själva (han har haft de ett tag nu) Jag tar tacksamt emot förslag på hur kåda kan avlägsnas från päls. Vill helst inte klippa för risken att klippa i huden samt av anledningen att det blir fult. Vad är det som löser kåda?? "Tabort"? :-) Nej, nej, inga kemikalier på mina hundar!!

Hur som helst, kloklippning! Bilderna talar ju för att det finns behov. En gång i veckan finns det behov, menar jag. Men vovvarna menar att det aldrig finns behov! Så det brukar bli varannan vecka! :-) De slipper helst denna påtvingade pedikyr. Speciellt Mellon. Han tycker verkligen att det är pest och pina. Vad gör han då!? Jo, han låter mig inte få hålla i tassen. Och håller jag den hårt börjar han gurgla och får han chansen hugger han mot tången! Detta är om han ligger i sängen. Så, det är ju en alltför påfrestande process. Så jag låter honom vara på golvet, med tre tassar i golvet. Själv måste jag då arbeta i "ostkroksställning" (men det är det värt!) för att komma åt att klippa på ett bra sätt. Det brukar bli att han sätter sig också så att han har endast två tassar möjliga att klippa (framtassarna) och då måste jag sitta på rumpan och sen "bli en ostkrok". Svetten brukar rinna... men det som är så himla bra med Mellon på golvet är att han känner sig mer säker, han kan inte hugga mot tången och han ser inte vad som händer. Dessutom är han ganska trygg i det hörn som han brukar backa in i. Alltså blir det inget gurglande och trilskande med honom på detta viset. Han är jätteduktig med tanke på hur obehagligt han verkligen tycker att det är.

Solo är en ängel faktiskt. Han har blivit det! För när han var yngre var man tvungen att pinhålla honom för att han skulle förstå att han var tvungen att vara stilla vid kloklppning. Nu kan jag nästan klippa honom själv när han ligger i sängen. Men det är alltid bra med en assistent som kan klia lite mellan öronen och hålla i ett eller annat ben (så att han inte sprattlar) :-)

Lusse är väl den i gänget som jag klarar helt själv, utan hörn, assistent eller hårda tag. Visst, han kan vara lite omständlig också om han inte är på humör. Då rycker han undan tassen när det är dags att klippa. Om han inte ligger stilla i sängen brukar jag ta ner honom på golvet och inta ostkroksställning och få det hela gjort.

Jag är stolt över att kloklippningen fungerar så himla bra. Jag har nämligen lite klo- och nagelångest. Det innebär att jag själv tycker det är äckligt att klippa klor och även mina egna naglar. Jag vet inte varför. Kanske pga kaninernas klor som jag var tvungen att klippa när jag var liten - det var ju mina kaniner! Det tyckte jag var läskigt.

Jag hoppas att Solo och jag även hinner ut en sväng ikväll för att utställningsträna lite. Imorgon gäller det i ringen! Heja Solo!





Solo i mars 2008
Foto: Jörgen Pettersson

Festen har börjat!

2-0 till Sverige igår i öppningsmatchen i EM! Wow! Grekland var bleka i jämförelse. Nu blir det spännande på lördag minsann!

Jag kunde inte hålla mig igår utan köpte en mössa och en keps! Fjantigt, jag vet. Men jag tyckte faktiskt att både mössan och kepsen var snygga, användbara och sköna. Nu har jag dem för att visa mitt support. I sommar har jag dem för att visa att jag kommer från Sverige, när jag är i USA! Patriot? Jag? Nej, inte en chans!

Jag tycker att det är ganska intressant att de enda likheter jag kan se hos spelarna i det svenska landslaget är att de är riktigt duktiga spelare samt att de innehar svenskt medborgarskap. Det har jag förstått är kriterierna för att bli uttagen till Lagerbäcks-truppen. I övrigt kan jag enbart se skillnader! You name it; hårfärg, ögonfärg, ålder, erfarenhet, antal mål, antal landskamper, kulturell bakgrund, religion (gissningsvis) sexualitet (ganska troligt, eller?), dialekt med mera. Det enda som saknas som skulle bidra till ultimat mångfald är kön! Var är tjejerna? Visst är det intressant? Särskilt när vi tittar på hur det ser ut annars, i vardagen, när det inte är landskamp på gång. Då spelar inte nationalitet någon roll utan då kan man som (manlig) fotbollspelare ingå i vilken klubb som helst om man uppfyller kriterierna ovan på ett nöjaktigt sätt. Åtminstone några av kriterierna. Jag tror att olika klubbar har olika önskemål. Återigen variation, eller hur?

Nåväl, hur som helst, Magnus Hedman sa igår i rutan att han är "stolt att vara svensk", vad innebär egentligen det? Jag vet inte. Jag tycker att det är roligt att så många hejar på det sk svenska landslaget, och det spelar väl ingen roll då att man tillhör första generationens invandrare, eller har utlandsfödda föräldrar är ung, gammal, tjej eller kille, bög eller flata, rik eller fattig, funktionshindrad eller fullt fungerande. Med en symbol som visar att man hejar på Sverige i detta EM borde man oavsett vem man är vara välkommen in i den stora kollektiva hejaklacken. Jag hoppas att de hade trevligt i Kungsan igår och att alla höll sams! Och att de inte blev för fulla! :-) Själv tittade jag matchen hemma på en helt vanlig TV i ett helt vanligt vardagsrum!