Skogås Svvk

Nu har jag återhämtat mig efter helgen! Händerna har läkt och jag har sovit ikapp. Fortfarande lite upprörd över den ohängde slyngeln Solo men det ska nog gå över... han är ju så himla go´ändå!

Usch, skämt åsido, eller jag menar, nu ska jag sluta vara ironisk. Helgen var givande men tuff! Vi hade besök från fredag till lördag morgon av Sofie med Anka och Astrid. Det var jätteroligt, men svårt att hålla Solo på en balanserad nivå. Han var både högt och lågt kan man säga och alldeles till sig över tjejbesöket. Det ställer stora krav på mig! Jobbigt. Men kanske har han lärt sig något och vant sig vid tanken på tjejer på nära håll? Så att det blir lättare nästa gång?

Nåväl, utställningen på lördagen i Skogås söder om Stockholm var också en utmaning. Solo kanske var en aningen dämpad pga Astrids och Ankas närvaro, men jag vet inte; jag tycker han var ett stycke dynamit att hålla i snöret (därav värkande händer). Han hade svårt att koncentrera sig, han ville inte fokusera, han flåsade upp sig, han ryckte i kopplet... Blod, svett och tårar över denna hund!!!! Jag vet att folk inte har en aning om hur jobbigt det kan vara. Särskilt om man inte har hanhund. 30kg kraft i ett utställningskoppel är inte att leka med. Han har ett psyke starkare än en tjur, han står orubbligt kvar och viker inte för mycket, han är stark som en oxe, han är envisare än 100 åsnor och så vidare. Alla dessa egenskaper är bra att ha, men inte alltid. Jobbar han med mig är det fantastiskt, men jobbar han mot mig så är det faktiskt så att han vinner. Jag har definitivt mött min "överhund". Om ingen tror mig - vänligen kontakt Gerhard O´shea, han VET att jag har det kämpigare än de flesta andra. Han menade att det inte är tillräckligt att Solo är en kåt unghund han är dessutom riktigt tuff! Så, min slutsats är att vid träning, utställning osv så behöver jag mycket och ofta höra "ta det lugnt" för jag vet ju precis vad jag ska göra. Många goda råd är bra, tips och knep, men det jag allra bäst behöver är bara detta lugnande "ta det lugnt". Det brukar funka på mig. Då lugnar jag ner mig och Solo kanske också lugnar sig en aning och vi kan ha lite roligare istället för att svettas ihjäl! :-)

Solo var i alla fall mycket duktig i ringen när det var dags för hans tur i unghundsklass. Domare var Stephen Weeler. Solo visade sig väl, både i rörelse och stående men var en aning reserverad när domaren skulle gå över hans kropp och särskilt bakparti. Han fick etta med CK! Roligt! Tack Eva Olofsson för gott godis och peppning precis i rätt ögonblick innan det var dags för oss att gå in i ringen. Eva är van vid hanhundar och jag vet att hon förstår hur det kan kännas med galningar som Solo i ringen! :-)

Dock, certet gick till Faouziahs Djoser från öppenklassen, såklart proffsigt visad av Anna Larsson! Tjoho, bättre lycka nästa gång!

Solo blev BIM unghund mot syster Holly som blev BIR unghund.

Men, det var inte över med detta. Solo skulle få delta i både avelsgrupp och uppfödargrupp. Det gick ju sådär, för Solo alltså. Jag trodde han skulle spoliera för alla andra men Enigmas fina avelsgrupp med mamma Vega i spetsen vann i rasringen och samma lika gjorde uppfödargruppen. Vi tävlade vidare i finalen. Där vann avelsgruppen mot en whippetgrupp (tror jag att det var) och sen kom vi trea i uppfödargrupp. Det var inte illa för konkurrensen var stor! Grattis till kennel Enigma för detta! Tack Madelene för att du tog över snöret till Solo halvvägs i bedömningen av uppfödargrupp i finalringen.

Nu dröjer det ett tag innan vi syns i någon ring igen. Det är nog skönt för alla inblandade. Men HUND 2008 kan jag ju inte hålla mig bort ifrån så då dyker galna Solo upp igen! :-)

Jag måste ju bara tillägga att i övrigt så är Solo en mycket mysig, gosig och busig och rolig hund att ha att göra med. Han är pussig och vänlig, lättlärd och så himla fin. Jag önskar bara att han inte hade så förbaskat stark könsdrift...... ;-)


-