Svaret på vad som hände sen

Mellon stannade kvar i hagen, Solo och Lusse sprang rakt ut! Som tur var kom ingen bil och de klarade sig över vägen (30km/h i hastighetsbegränsning) Dock, så var de i denna handling på rymmen! Eller åtminstone på vift. Jag sprang efter och ropade på Solo framför allt. De försvann raskt in på en villagata. När jag kom dit såg jag inte till någon hund. Jag tänkte "Nu är det kört! Nu kommer de att göra hela Sävja (som är området där vi bor)" Jag ropade på dem igen och då plötsligt kommer de båda två farande från första huset på gatan! Puh, de hade inte sprungit längre än så och de kom på inkallning, fantastiskt. Vi kopplade dem och kunde lugnt gå tillbaka till hagen.

Hagen är stor och risken att de ska springa ut är ganska liten. Nu råkade det vara så att jag, klumpigt nog, ropade på Solo för inkallning utan att tänka på att jag hade ett gapande grindhål bakom mig. Solo hade säkert inte avsikten att smita ut, utan han hade helt enkelt för hög fart för att stanna och han var ju jagad av Lusse!

Men läskigt är det när de blir lösa utan koppel på en plats där olyckor kan hända. Usch och fy. Tack och lov att jag fick dem att komma tillbaka. Vill inte tänka på vad som hade kunnat hända.

-

Nya uteplatsen

Äntligen är den nya uteplatsen klar! Här är några bilder på processen och färdigt resultat. Nåja, nästan färdigt, det ska målas vitt förståss och det som redan är vitt (det gamla träet) ska skrapas och få ny färg.

Rymningssäkert är det långt ifrån. Ni vet, det finns inget som kan hålla en saluki inne om han verkligen vill fara iväg och jaga något kul, eller för den delen bara springa. Lusse har redan hoppat över några gånger. Visst, han slår i ryggen i blomampeln när han hoppar, men några blåmärken får man väl stå ut med, tänker nog Lusse. Han kommer in direkt när man säger till honom. Det är samma med Solo, han kommer på inkallning och särskilt snabbt om han får en köttbulle för uppoffringen! I lördags när ombyggnaden gjordes var Lusse alldeles förtvivlad. Han ville så gärna ut och springa i trädgården. Han såg från fönstret att staketet var borta och det var nog riktigt lockande. När han väl fick komma ut på terassen, när det nya staketet var på plats, var han så ivrig att få springa att han försökte hoppa ut genom det lilla hundfönstret i grinden! Jag trodde inte mina ögon. När jag hade hjälpt honom att komma loss, man kan säga att han fastnade lite, blev jag så full i skratt. Hur tänkte han??? Ha, ha, ha. Svaret är att han inte tänkte! Knasiga saluki!

-

Så här såg det ut när det gamla staketet var borttaget. Lika högt som grinden som står lutad mot förrådsväggen.

Så här fint blev det när det var klart! Klängväxter ska planters för att klättra i spaljéerna.

Mellon tittar ut genom sitt fönster i grinden!

Lusse kikar också ut!

Härligt att få plantera och göra fint!

Jag älskar färgkombinationen rosa och vitt. Här är favoritpelargonen Mårbacka.

-

Vad händer sen?

Det är mycket rörelse i denna bild. Mellon till vänster, Solo i mitten och Lusse till höger. Titta nära på bilden. Vad tror du händer sen?

-

Orsaker och symptom

Jag vill utveckla det som jag tog upp i förra inlägget:

Jaktinstinkt - Solo styrs av impulser att springa efter det som rör sig. Det kan vara allt möjligt från en fladdrande löv till en lastbil. Dock, löv eller lastbilar reagerar han inte på men igelkottar och stora hundar. Solo vill jaga ikapp och lägga ner bytet. När jag "nejar" Solo i det uppspelta läget blir han ännu mer sugen att springa efter då han inte har något alternativ (annat att göra, jaga eller ägna sig åt) Hans beteende förstärks av "nejet" och kanske också att jag är spänd i kroppen när jag kämpar med att hålla kvar honom. Det är svårt att "vara roligare" än det planerade bytet men det är ju ett sätt att hantera honom, att ge ett alternativ. Det hör också till saken att han är så snabb att hetsa upp sig att jag inte hinner med att vara rolig förrän han är i ett galet tillstånd.

Rädsla - då jag har blivit arg på Solo i några hundmöten och skällt och fyat honom har han tolkat det som att det verkligen är fara och färde och då blir han ju ännu galnare. Han tänker väl "oh shit, matte är också rädd, nu måste jag ju verkligen försvara oss, eftersom matte inte verkar vilja gå till attack"

Social nyfikenhet - Solo vill träffa andra hundar och busa och leka. Och han vill bestämma hur och när. Men det verkar som att han nu börjar göra skillnad på hundar och är mer mild i sitt utagerande i mötet med tikar. Så jag tror att han vill leka med tikar i hundmöten. Några bekanta hundar är han också relativt mild med i möten.

Orsakerna till hans oregerliga beteende i hundmöten kan alltså vara av tre slag. Symptomen är galenskap, skäll och hopp i kopplet. Det blir svårt att hitta en lämplig metod för att lösa problemet. Om responsen är snarlik från mig i träningen möter jag ju inte orsaken! Om orsaken är jakt (kom ihåg att han är otydlig i sina signaler) funkar det ju inte om jag är lugnande. Om orsaken är rädsla funkar det inte med att vara rolig och om orsaken är social nyfikenhet funkar det inte heller med att vara lugnande. Ibland tror jag att han reagerar på en annan hund av alla anledningarna. Häromdagen blev han alldeles till sig när en snygg dobermantik sprang som en galning i rastgården. Först verkade det som att jaktinstinkten slog till i honom och sen förstod han att det var en tik och då ville han förståss leka med henne (och kanske brotta ner henne! :-) ) Gissa om jag helt slut efter den omgången! ? Vi kom förbi rastgården till slut...

Hej och hå,
hur ska det gå
med en tokig Solo när certen är två
och matte vill en champion få :-)

Tur att han är lite gosig och söt emellanåt och så himla duktig att lära sig saker som tricks och annat! :-)

Och just det! Handler efterlyses! Ska du till Österby och känner att Solo är något för dig att hantera i ringen - hör av dig! :-) Jag tar grovjobbet utanför ringen och du tar finliret i ringen! OBS! detta är inget skämt!

-

Anmäld i sista sekund!

Nu har jag anmält Solo till Österbyutställningen, i sista sekunden! Anledningen till att jag var sent ute är att jag har funderat fram och tillbaka hur jag skulle göra. Nu kan jag i alla fall välja att ställa ut eller inte ställa ut när det närmar sig. Så jag är glad att jag har anmält honom.

Solo är ju ett kapitel för sig och jag är tveksam till om han är utställningsbar. Han har så mycket i huvudet nuförtiden att det är svårt att jobba med honom, i alla fall med andra främmande hundar runt omkring. Han blir alldeles galen av att se andra hundar. Vi tränar och tränar med honom men det goda resultatet verkar dröja... suck! Ja, ja, nu tänker väl du att vi tränar med honom på fel sätt. Men helt fel ute vet jag att vi inte är. Dock, helt uppenbart är att vi inte är rätt ute heller! Antar jag!

Enligt Cesar Milan (på TV häromkvällen) kan Solos beteende förklaras med jaktinstinkt. Mötande hundar ska jagas! Enligt Kicki Renlund (Solos instruktör på kurs, se www.hundkurs.se) är han socialt nyfiken och enligt mig är han rädd för andra hundar. Rädslan har uppstått då jag har blivit arg på honom några gånger vid hundmöte. Visst, det är ju dumt att bli arg på en hund. Men jag lovar att det är så svårt att inte bli det ibland, speciellt när han beter sig som en galning. Det är svårt att träna en hund när man är osäker på orsaken till ett beteende. Solo är inte heller helt tydlig i sina signaler, om skällandet är tecken på jakt, glädje eller rädsla. Hur som helst så kommer vi att åka till Österby, mest troligt, för att försöka ställa ut honom. Det känns som att jag vill be lite om ursäkt i förväg till alla som är där - ha överseende med Solo, att han beter sig som en tok, att jag kommer att vara helt svettig och inte kunna prata med dig om du kommer fram till oss.

Jag kommer att vara nöjd med Solo om han håller sig någorlunda innanför skinnet och visar sig för domaren så att han i alla fall har en liiiiten chans att få cert! För om han får cert blir han ju svensk utställningschampion på denna utställning!! :-)


-

Lusse och Mellon i rasthagen

Det är roligt att springa och busa ihop, tycker både Mellon och Lusse



Men Mellon tycker det är kul att leka med bollen och pinnar också, inte bara med Lusse.

Lusse tycker om att springa...

och springa...

och springa!

Det är så härligt att kunna gå till rasthagen nu och bara släppa hundarna. De älskar att vara fria och bara göra det som som faller de in. Det är kul att se att de har olika intressen! När det gäller Lusse går det inte att ta miste på vad han gillar bäst, att springa. Han springer ibland liksom för att enbart visa upp sig. Han stilar helt enkelt och han gör det för att han vet att han är snabbast!

Vad skönt att våren äntligen är här. eller hur?!!!

Solos små egenheter

Solo har verkligen en användbar nos! Jag har säkert bloggat tidigare om att han gärna har ner saker medvetet med nosen för att få uppmärksamhet. Nu har han etablerat en annan "nos-metod"! Han säger till att han vill smaka från köksbänken genom att slå två gånger med nosen i sidan på mig. Första gången jag kände det trodde jag inte att det var möjligt. Jag tänkte att det nog endast var slumpen som gjorde det. Sen har jag tittat ner och sett, inte enbart känt, hur han slår med nosen för att få smaka något från bänken. Visst är han en smart hund?!

Nu börjar det närma sig Solos utställningspremiär och en av hans mindre trevliga egenheter, att skälla på andra hundar, börjar oroa mig. Men han har några tillfällen till ring-och koppelträning i Vasaparken i maj som kanske kan vara oss till hjälp. Han behöver ju träning, så enkelt är det. Jag vet att det blir jobbigt men tänker försöka satsa på det ändå. Svetten kommer att lacka... Sooolo hej och hå! :-)



-