Är det roliga slut nu?

På gräsplanen


Strax innan jag släpper dem



Bakom Mellon syns ängen. Visst står han fint, Mellon?

Lusse vilar

Jaha, som ett brev på posten kom förbudet! Och det är ju väldigt svårt att föreställa sig att det inte har något med oss och våra hundar att göra... Visst, det finns andra med hund här som också kanske släpper dem lösa, men då undrar ju jag vaför inte förbudet kommit tidigare?

Platsen där vi släpper Mellon och Lusse lösa är ett gärde som rymmer en välskött gräsplan som används för fotbollsträning och granne med denna finns en äng. Hundarna springer därmed både på gräsplanen och på ängen. Vad jag varit väldigt noga med är att de inte får bajsa på gräsplanen. Jag, som känner mina hundar, vet när de är på väg och bajsa och då har jag "beordrat" dem att gå och göra ifrån sig på ängen, bland grästuvor och stenrösen. Jag är 99,99% säker på att ingen av vovvarna har bajsat på gräsplanen! Vad föranleder detta hundförbud, och därmed också människoförbud eftersom jag som hundägare ofta umgås med mina hundar utomhus och känner mig diskriminerad, om inte ett rent och skärt hundförakt? Jag menar, vad fan gör det att hundarna springer på denna gräsplan? Deras tassar förstör inte mer än vad fotbollsskor gör! Åh, vad upprörd jag blir!

Nåväl, vi kommer att fortsätta släppa vovvarna lösa, men int på gräsplanen utan på ängen och så får vi hoppas att det fungerar.

Här är i alla fall några fler härliga springbilder.

:-)

Trevlig Valborg!

Som jag berättade i ett tidigare inlägg skulle vi bygga staket i helgen men det blir inte så för virket hann inte levereras. Det är skönt att vi inte ska snickra i helgen för jag är väldigt trött efter en intensiv arbetsvecka.

Vi har tagit det ganska lugnt idag och njutit av vårvädret. Det har ju torkat upp rätt bra i markerna och nu kan vi obehindrat släppa hundarna lösa! Ja, tro det eller ej, men vi kan släppa åtminstone Lusse och Mellon lösa nere på gärdet precis om hörnet där vi bor. Jag började att släppa dem för drygt en vecka sen och först släppte jag bara Lusse och hade Mellon i koppel. Jag litar mer på Lusse för han älskar ju att springa och är det bara han som är lös cirkulerar han mest runt mig och Mellon. Mellon tenderar ju att "vandra iväg" och nosa på spännande saker och samtidigt slå dövörat till. Men Mellon har fattat vad jag vill med denna aktivitet och han är jätteduktig på att komma på inkallning, om än något lojt.

Nu är jag så glad att jag kan spricka när jag tänker på det att jag faktiskt kan släppa mina killar lösa, praktiskt taget utanför tomten, och de kommer när jag vill! De visar verkligen hur lyckliga de är över detta och min lycka vet inga gränser! Jag överdriver inte! Visst blir det skönt med en tomt inom någon vecka, men att kunna gå ner på gärdet och släppa hundarna det slår allt!

Här är några bilder tagna med mobiltelefonen för några timmar sen. Lyckliga hundar!!

På bild nr 2 ger jag kommandot "varsågod". Lusse drar iväg som en kanonkula. Mellon är lite långsammare... :-) Love tittar nyfiket på!

:-)

Porträtt på Lusse

Min fina Lusse!

Nitlott igen!

Lusse ute i vitsippsbacken bakom Rocklundahallen. M. Brandén fotograf.

Besöket på Rocklunda gav för Lusses del inte så mycket mer än så här, några bilder i vitsippsbacken, tyvärr. En tvåa igen....

Utställningen var för övrigt trevlig med sol ute och goda ytor inne. Men i stora hallen var det nog alldeles för hala golv. Vi var i lilla hallen, tack och lov, med mattor i hela ringen. Det var ju bra.

:-)

Var tog våren vägen?

Idag är jag ledsen och faktiskt djupt bekymrad... Var är våren? Ska den aldrig komma, på riktigt? Igår kväll började det snöa och då tänkte jag - "Aprilväder". Men idag fortsätter det ju att snöa! Det är vinter ute!

Jag tycker att det är tröslöst. Men, jag har hört att det ska bli värme och sol till helgen, och jag hoppas verkligen att det blir så.

Framför allt nästa helg, Valborgshelgen, MÅSTE det var vårväder. Inte för att jag ska fira Valborg eller festa på Uppsalas gator och torg som jag gjorde i min ungdoms dagar :-) utan för att jag ska bygga staket! Ja, inte själv förstås, vi får ju hjälp också.

Jag läääängtar efter detta staket, eller stängsel, eller vad det nu blir. Jag vill ha en inhägnad tomt så snart som det bara är möjligt, så att vovvarna kan springa runt ute och ha kul. Och så att jag slipper, ibland i alla fall, gå ut och rasta hund, speciellt när vädret är så här ogästvänligt.

Så, jag längtar efter våren...


:-)

Soffpotatisen

Mellon är för det mesta en riktig soffpotatis och älskar att ligga och mysa i något hörn. Men visst är han tjusig, killen? Och han är en riktigt maffig 7-åring!

Han får numera lika mycket mat som de andra två och jag kan ju säga att sen vi flyttade ut på landet äter alla tre som små grisar! Gissa om det är skönt, och bra?! Det är härligt att se Mellon i så god form. Han mår verkligen bra av att vara på +sidan viktmässigt. Han ser sundare och starkare ut och han är ju faktiskt det också! Det enda som jag funderar över med Mellon nuförtiden är hans päls. Han har liksom blivit lite "fläckig" i pälsen. Jag har försökt rycka den men det är svårt för problemet är inte att han har mycket päls. Tar gärna emot tips hur jag kan göra.

Mellon är inte inplanerad för några utställningar för tillfället.

Däremot så är det utställningar på gång för Lusse och Solo. Lusse ska ställas ut i helgen i Västerås och sen bär det iväg upp till Sundsvall i maj, och då ska både Lusse och Solo ställas ut. Jag ser mycket fram emot det. Det var länge sen jag ställde ut galenpannan Solo och det ska bli mycket intressant att se hur han hanterar utställningssammanhanget. Jag vet att många kanske åker söderut till utställningen i Hässelholm samma helg men om du vet någon som ska till Sundsvall så kan du väl skvallra?

Vem tog sorken?

Här händer så mycket hela tiden att jag inte hinner med att blogga. Men en sak som jag bestämt att jag måste berätta om, även om det var några veckor sen det hände, är när familjen Sork fick vetskap om Trions inflyttning i området!

Vi var ute på en stillsam promenad allihop, dvs alla tre hundarna var med. De snokade runt som vanligt och vädrade efter fasan, sork och hare och spanade fågel och fjäril både högt och lågt. Rätt som det är hugger X in på något alldeles vid vägkanten som jag inte hinner uppfatta vad det är. Nej! ropar jag. Då ser jag att det är stor sork som fått ett dödande hugg. Åååh! grinar jag till. Den plågas till döds, sorkstackaren. Så då säger jag Varsågod till X och Y som nu blivit 100% intresserad av dramat. Båda rusar fram och ska nosa på bytet. Då hugger sorken till mot X:s nos varpå den får sig en rejäl lufttur för X reagerade kraftigt på angreppet. Efter luftturen på ett par meter drar sorken sin sista suck och jag står och mår riktigt dåligt i magen. Usch, stackars liten sork som just vaknat ur vintersömnen och kommit ut i vårsolen... Hundarna vill fram men nu får jag tvinga dem tillbaka. Sork till middag blir det inte, inte idag i alla fall framför mina ögon. Flera gånger efter incidenten vill X undersöka bytesplatsen i hopp om att sorken ligger kvar. Men den har nog blivit mat åt någon kråka vid det här laget.

Vem av de tre änglarna på bilden tror du är vår stora sorkdödare?

:-)