Nitlott igen!

Lusse ute i vitsippsbacken bakom Rocklundahallen. M. Brandén fotograf.

Besöket på Rocklunda gav för Lusses del inte så mycket mer än så här, några bilder i vitsippsbacken, tyvärr. En tvåa igen....

Utställningen var för övrigt trevlig med sol ute och goda ytor inne. Men i stora hallen var det nog alldeles för hala golv. Vi var i lilla hallen, tack och lov, med mattor i hela ringen. Det var ju bra.

:-)

Var tog våren vägen?

Idag är jag ledsen och faktiskt djupt bekymrad... Var är våren? Ska den aldrig komma, på riktigt? Igår kväll började det snöa och då tänkte jag - "Aprilväder". Men idag fortsätter det ju att snöa! Det är vinter ute!

Jag tycker att det är tröslöst. Men, jag har hört att det ska bli värme och sol till helgen, och jag hoppas verkligen att det blir så.

Framför allt nästa helg, Valborgshelgen, MÅSTE det var vårväder. Inte för att jag ska fira Valborg eller festa på Uppsalas gator och torg som jag gjorde i min ungdoms dagar :-) utan för att jag ska bygga staket! Ja, inte själv förstås, vi får ju hjälp också.

Jag läääängtar efter detta staket, eller stängsel, eller vad det nu blir. Jag vill ha en inhägnad tomt så snart som det bara är möjligt, så att vovvarna kan springa runt ute och ha kul. Och så att jag slipper, ibland i alla fall, gå ut och rasta hund, speciellt när vädret är så här ogästvänligt.

Så, jag längtar efter våren...


:-)

Soffpotatisen

Mellon är för det mesta en riktig soffpotatis och älskar att ligga och mysa i något hörn. Men visst är han tjusig, killen? Och han är en riktigt maffig 7-åring!

Han får numera lika mycket mat som de andra två och jag kan ju säga att sen vi flyttade ut på landet äter alla tre som små grisar! Gissa om det är skönt, och bra?! Det är härligt att se Mellon i så god form. Han mår verkligen bra av att vara på +sidan viktmässigt. Han ser sundare och starkare ut och han är ju faktiskt det också! Det enda som jag funderar över med Mellon nuförtiden är hans päls. Han har liksom blivit lite "fläckig" i pälsen. Jag har försökt rycka den men det är svårt för problemet är inte att han har mycket päls. Tar gärna emot tips hur jag kan göra.

Mellon är inte inplanerad för några utställningar för tillfället.

Däremot så är det utställningar på gång för Lusse och Solo. Lusse ska ställas ut i helgen i Västerås och sen bär det iväg upp till Sundsvall i maj, och då ska både Lusse och Solo ställas ut. Jag ser mycket fram emot det. Det var länge sen jag ställde ut galenpannan Solo och det ska bli mycket intressant att se hur han hanterar utställningssammanhanget. Jag vet att många kanske åker söderut till utställningen i Hässelholm samma helg men om du vet någon som ska till Sundsvall så kan du väl skvallra?

Vem tog sorken?

Här händer så mycket hela tiden att jag inte hinner med att blogga. Men en sak som jag bestämt att jag måste berätta om, även om det var några veckor sen det hände, är när familjen Sork fick vetskap om Trions inflyttning i området!

Vi var ute på en stillsam promenad allihop, dvs alla tre hundarna var med. De snokade runt som vanligt och vädrade efter fasan, sork och hare och spanade fågel och fjäril både högt och lågt. Rätt som det är hugger X in på något alldeles vid vägkanten som jag inte hinner uppfatta vad det är. Nej! ropar jag. Då ser jag att det är stor sork som fått ett dödande hugg. Åååh! grinar jag till. Den plågas till döds, sorkstackaren. Så då säger jag Varsågod till X och Y som nu blivit 100% intresserad av dramat. Båda rusar fram och ska nosa på bytet. Då hugger sorken till mot X:s nos varpå den får sig en rejäl lufttur för X reagerade kraftigt på angreppet. Efter luftturen på ett par meter drar sorken sin sista suck och jag står och mår riktigt dåligt i magen. Usch, stackars liten sork som just vaknat ur vintersömnen och kommit ut i vårsolen... Hundarna vill fram men nu får jag tvinga dem tillbaka. Sork till middag blir det inte, inte idag i alla fall framför mina ögon. Flera gånger efter incidenten vill X undersöka bytesplatsen i hopp om att sorken ligger kvar. Men den har nog blivit mat åt någon kråka vid det här laget.

Vem av de tre änglarna på bilden tror du är vår stora sorkdödare?

:-)

GRATTIS Mellon!

Tänk, idag fyller Mellon 7 år!

GRATTIS, GRATTIS mysiga maffiga Mellon!

Utställningen i helgen

Vi var på utställning igår, söndag. Det var STOKK som arrangerade den sk "Lilla Stockholmsutställningen" på Älvsjömässan. Jag hade endast Lusse anmäld och det känns som vanligt bra att bara åka med en hund, speciellt skönt är det att ha med Lusse. Han är lugnet själv och man behöver nästan inte hålla i hans koppel. Han följer lugnt med vart man än går, bland hundar och människor.

Det var också trevligare än vanligt att vara på utställning för jag var inte så himla trött utan kunde njuta av alla salukis i salukiringen och sen även alla faraohundar i sina bedömningar och en titt på Ridgebacks hade vi också ork till övers för.

Lusse hade otur igår med en domare som inte gillade hans frambensrörelser samt nosparti. Så vi fick en tvåa! Fyyy, vad tråkigt. Än har jag inte börjat misströsta, men det är klart att jag är nedslagen. Nu blir det mycket cykling för Lusse ett bra tag framöver så att han får ordning på frambenen och han behöver också mycket utställningsträning så att han blir säkrare på sig själv i ringen.

Men för mig är han, oavsett vad någon domare tycker, den finaste saluki som finns!

:-)

Läget på landet

Är jag inte snygg i min nya kavaj?


Hmmm, kanske lite oskönt...


Nu kan vi väl säga att hundarna är väl installerade i det nya huset på landet! De har hunnit vänja sig vid både inne och utemiljön och de stormtrivs här ute. Nya spännande dofter från skogen, hästar, rådjur, sorkar, fasaner och säkert många, många andra djur får vovvarna att spralla till titt som tätt. Inne har Solo blivit lite rastlös ibland och han har därför redan fått börja cykla istället för att promenera. Cykelträningen måste dock först och främst handla om kontakt och lydnad innan han kan få ut så mycket fysiskt av det. Han är nämligen livsfarlig att cykla med! Han är på spaning hela tiden och är därmed bokstavligen som ett tickande bomb att hålla i när man cyklar. Han kan närsomhelst försöka med att sticka iväg efter något som rör sig, fågel eller råtta eller tom en fjäril. Inne har de ett eget rum! Men som sagt, Solo blir lite tosig ibland och då kan det bli som bilderna visar... En ordentligt "trashad" madrass.



:-)