Omplacering

Nu är det dags att ta det stora steget och inse vad som behöver göras. Solo behöver lugn och ro och han behöver ett annat hem där han kan få just det.

Jag ber om all hjälp från alla som jag känner att höra sig för - finns det någon bra familj åt Solo? Gärna en liten familj - kanske en till två personer och på sin höjd en hund (om det är en lugn och trygg hund)


Nytt hem sökes åt Solo (faraohund)

Solo behöver:
ett lugnt och stabilt ledarskap
rutiner i vardagen
mycket motion
mycket uppmärksamhet och kärlek

Solo 3,5år, är uppfödd av Sofie och Madelene Lönn, Kennel Enigma http://www.kennelenigma.com/
Solo är fullvaccinerad (inkl rabies)
Nyligen kastrerad
Registrerad hos SKK
Försäkrad hos Agria
Stamtavla med välmeriterade föräldrar
Solo har ställts ut en del och blivit svensk och finsk utställningschampion
Han är otroligt läraktig
Han är mysig och rolig och älskar att busa och jaga pinne

Jag vill gärna ha kontakt med den nya familjen efter omplaceringen så att jag kan följa och se hur han utvecklas. Om omplaceringen inte lyckas måste han komma tillbaka till oss. Vi kommer att skriva ett kontrakt på villkoren för omplaceringen där båda parternas önskemål tas hänsyn till.

Tveka inte att kontakt om du har frågor
helena.breicha@edu.uu.se eller helenabreicha@gmail.com
tel 0709-384591


:-)

Solo och Lusse är som katt och hund...

Vem är katten och vem är hunden? ;-)

Hur som helst är de inte kompisar!

Sen i söndags har vi alla fyra hundar under samma tak. Det är underbart skönt att ha Lusse och Mellon hemma igen men oroligheterna började på en gång när Lusse kom hem. Vi lät Solo och Lusse möta varandra utomhus först då vi gick på en liten promenad. Det fungerade inte alls. De retade upp sig på varandra och betedde sig som galningar båda två.

För mig är det uppenbart att Lusse är rädd för Solo. Därmed visar han ilska. Jag tror att Solo ser att Lusse är rädd och då reagerar han på det. Solo är beroende av lugna och trygga individer runt omkring sig. När Lusse visar rädsla/ilska skäller Solo och då skäller Lusse. Sen vill de bara på varandra och göra upp verkar det som.

Situationen är ohållbar. Vad ska vi göra?



:-(

Solo återhämtar sig

Solo hösten 2007 (Foto Sofie Lönn)

Solo är fortsatt duktig efter kastreringen. Jag trodde att han skulle ha väldiga problem med att acceptera tratten men det går mycket bra.

När vi ändå var hos veterinären förra veckan för kastreringen fick Solo antibiotika för de utslag han haft på ryggen någon vecka. Veterinären menade att det hade bildats stafylokocker (läskiga bakterier) i såren och det såg inte bra ut. Antibiotikan verkar bita och såren har torkat ihop fint och nu syns bara några sårskorpor. Antibiotikan verkar också kurera Solos problem med analkörtlarna! Ja, han har varit en riktig stinkis en längre tid. Nu hoppas vi att den perioden är slut!

Så på det stora hela har det varit ganska synd om Solo på sistone med läskiga sår på ryggen, analkörtlar som krånglar och en operation. Men nu verkar det som att han är på bättringsvägen.
Jag läste på en websida om kastrering att det kan dröja någon månad innan man ser några förändringar i hundens beteende. Ser fram emot att se några små förändringar snart...

Om Solo blir lugnare så kanske han kan bo kvar hos oss! Jag hoppas verkligen det!!!


:-)

Förändringar i flocken

Jag har inte nämnt i något inlägg de "oroligheter" som har uppstått på sistone i vår lilla flock. Lusse och Solo har visat starkt att de inte gillar varandra. De har bråkat, skällt och skrämt upp oss alla andra med sitt aggressiva beteende. Ganska hastigt var vi tvungna att göra någon förändring. Vi såg att Solo var det grundläggande problemet och lät honom därmed bo hos mamma en tid. Det blev genast lugnt hemma hos oss och Solo blev lugn hos mamma. Men efter ett tag klarade inte mamma att ha Solo längre. Han är ju rätt tuff att ta ut på promenad, speciellt när det blir hund eller kattmöten. Så då tog vi hem honom igen och Lusse och Mellon fick vara hos mamma istället. Lusse vill inte vara ensam så därför fick Mellon följa med. Mamma klarar av att hantera dessa två betydligt bättre än Solo. Nu har det gått ungefär en månad sen vi inledde de första förändringarna för flocken, dvs när Solo först flyttade till mamma. Nu har vi igår genomfört en annan drastisk förändring som vi hoppas ska leda till något gott - Solo har kastrerats.

Solo var otroligt duktig hela förmiddagen hos veterinären och allt gick bra. Han är nu hemma med tratt och ett ärr som ska läka under 12-14 dagar. Ennio är lite nyfiken men inte särskilt mycket "på" honom. Han förstår väl inte riktigt vad som har hänt med Solo. Jag tror inte att Solo heller har en aning om vad som hänt! Stackarn! Nu hoppas vi att han lugnar ner sig efter en tid och blir mer harmonisk som hund. Vår största förhoppning är ju att flocken ska kunna sammanföras snart igen. Vi saknar Lusse och Mellon otroligt mycket. Och Ennio saknar sin springkompis Lusse :-(


:-)

Ennio BIM-valp i Högbo

I söndags åkte jag och Ennio till vackra Högbo Bruk utanför Sandviken. Det var dags för utställning, SKK int. Solo skulle också ha följt med men han fick stanna hemma för jag hade inte orken att ställa honom. Det var ett trist och tungt beslut. Och så klart när jag står där med katalogen i handen utanför ringen och Solo är förväntad så ångrar jag mig... Tänk om även fina Solo hade varit med. Så tänker jag när jag tillfälligt har glömt hur jobbigt det kan vara att hantera honom! :-)

Hur som helst, Ennio och jag hade en trevlig stund på utställningen. Det var många valpar anmälda, två hanar och 5 eller 6 tikar. Det gick bra för Ennio. Han vann i klassen och stod sen som BIM-valp mot fina syster B. Persian Princess som blev BIR-valp.


:-)